Vackraste grönsaken

Vackraste grönsaken måste ju vara kålrabbin! Den här heter Azur-star och pryder verkligen sin plats i landet. Jag kunde bara inte låta bli att testa den. Jag förodlade den i april och hade små fina plantor att sätta ut och nu är de skördade.

Godast tycker jag det är att skära i tunna stavar och steka tillsammans med vitlök i olivolja. Den späda blasten är också fin så den får följa med ner i stekpannan. Om man skivar kålrabbin tunt blir den nästan genomskinlig med konstfulla mönster. Smaken är alltid viktigast, men några grönsaker tycker jag att jag vill unna mig att välja för utseendets skull och då var Azur-star ett bra val!



Första potatisskörden!

Nu har vi skördat de första potatisarna! Det känns så lyxigt. De här har jag odlat i hink, först inomhus i källaren och sedan när frostnätterna var över fick de flytta ut. Tyvärr skrev jag inte upp vilken dag jag satte dem, så jag vet inte hur lång tid det tog.

De här kom från vanliga ekologiska potatisar som hade börjat gro i påsen i skafferiet. Jag brukar inte använda sådana som utsäde, eftersom jag är rädd att få sjukdomar i jorden i kökslandet. Där använder jag bara kontrollerat utsäde. Men när jag odlar i hink är det en annan sak, då smittar jag inte jorden i kökslandet. Det bästa är förstås ekologiskt utsäde eftersom sättpotatis annars är besprutad.

När jag var liten avskydde jag verkligen färskpotatis. Därför känns det extra kul att säga att jag nu tycker det är gott och lyxigt, tänk att smaken kan förändras så!

Melondrömmar igen!

Nu växer det så mycket att man nästan inte hinner med. Tidigare på säsongen går man runt och tokstirrar på plantorna och undrar när de ska sätta fart och nu upptäcker man dag för dag nya plantor som behöver bindas upp, pollineras eller skördas.

Som den här lilla melonplantan, plötsligt hade den börjat blomma och jag fick brått att plantera ut den i växthuset och pollinera den. Så lycklig jag blir av att se det lilla fruktämnet som sitter bakom honblomman. Jag pollinerade genom att bara dutta med lillfingret, dessa blommor är tillräckligt stora för det. Annars fungerar en smal pensel bättre.

Jag skyddar plantan med fiberduk också eftersom den inte är ordentligt avhärdad utan bara vuxit inne på fönsterbrädan. Jag har bundit upp plantan mot fönstret men har redan börjat fundera på hur det blir när frukten växer, hur mycket tyngd plantan klarar. Kanske bättre att låta den ligga i jordbädden? Jag har sett på bild hur odlare använder alla möjliga olika stöd för frukterna, nätpåsar som man köper frukt i, nylonstrumpbyxor och tunna tyger. Får fundera på vad jag ska välja!

Vackra strandkålen

Jag har skrivit om strandkålen flera gånger men nu kan jag bara inte låta bli att berätta om den igen. Jag odlar den egentligen för att den är perenn och därmed lättskött. Och för att den är god förstås.

Men nu måste jag lägga till att den är bara så vacker. Jag hade inte alls förstått det, visste inte hur den skulle se ut i full blom. Jag bara häpnade och tycker att den är lika fin som vilken prydnadsväxt som helst. Nu känner jag verkligen att den pryder sin plats i trädgården och jag hoppas att den ska klara sig från att bli uppäten av andra än av oss!

Full fart i trädgården!

Vilken fantastisk trädgårdshelg det har varit! Äntligen var de kalla vindarna borta och ingen frost hotar. Fast säker kan man förstås aldrig vara i maj så gurkplantor och meloner får vara kvar inomhus. Vi håller på och färdigställer odlingsbäddarna, vi rensar och fixar gångarna så att man ska kunna nå överallt utan att behöva trampa i bäddarna. I gångarna lägger vi först tidningar och ovanpå lägger vi ensilage som vi får av våra snälla grannar. Det som deras får inte vill äta hamnar i vårt köksland.
Närmast i bild syns piplöken, den är fin nu. Den såg ganska risig ut för ett par veckor sedan när det var hård frost. Men nu har den repat sig!

Bondbönorna förodlade jag i växthuset och de planterade jag ut för ett par veckor sedan. Då lade jag fiberduk över för att skydda dem mot fåglar och andra djur som vill åt dem. Men nu har de rotat sig och borde klara att växa utan skydd. Här har jag bäddat in dem med gräsklipp så att de ska få näring och för att hålla jorden fuktig.

Vi planterade ut potatisen, satte sättlökarna, sådde morötterna osv. Det finns hur mycket som helst att göra just nu. Vilken härlig tid! Men inte lika härligt var att jag hittade något slags löss på kryddtagetesen och linnétagetesen i växthuset. Jag hade tänkt låta dem stå där lite längre, men om de får ohyra så åker de ut. Jag bara spolade av dem lite försiktigt och planterade dem vid jordgubbarna. Hoppas vädret utomhus gör att ohyran försvinner.

Melondrömmar

I år ska jag göra ett nytt försök att odla meloner! Jag längtar redan efter att de ska bli skördeklara. Det är flera år sedan sist, då fick jag bara en enda melon. Men det var förstås den godaste jag någonsin ätit. För så är det ju med det man odlat själv, eller hur? Sedan har det inte blivit av, jag tyckte att det var för mycket jobb för en enda frukt. Men nu ska jag testa igen, förhoppningsvis får jag åtminstone dubbla skörden. Kanske hoppas på två meloner per planta? Det är viktigt att beskära dem så att de lägger kraft på de få frukter man vill att den ska satsa på, annars blir det bara en djungel av skott och blad. Måste ta reda på om de ska pollineras också, är det någon som vet?


Jag har köpt frön av sorten Sugar Baby och nu har jag tre små plantor inomhus. Det dröjer nog ett par veckor innan jag vågar plantera ut dem i växthuset. Det gäller att vänta tills det är varmare på nätterna, gurkväxter vill ha minst 10 grader. Blir det frost dör de, men även om det håller sig över nollan kan de skadas. Därför är det bäst att inte så för tidigt. Så nu behöver jag en varm sommar, just nu när maj är som mars så blir man ju lite tveksam. Hoppas det vänder snart!

Strandkål

I år testade jag för första gången att bleka en av strandkålplantorna. Jag gjorde på samma sätt som man kan göra med rabarber för att få glasrabarber. När plantan började visa sig satte jag en svart hink över den så att den skulle växa utan ljus och skyddat. Då blev den så här! Bladen blev väldigt läckra, mjälla och fina.

Här är en bild på strandkål som inte är blekt. Den har också vuxit fint men bladen är inte allas lika krispiga, även om de är goda. De känns som två helt olika växter!

Strandkålen är perenn och det är nu tre år sedan jag sådde. Nu har de fått växa till sig i lugn och ro och först i år ska jag skörda mer än något enstaka blad. Nu när jag har skördat den blekta tror jag det är bäst att låta den plantan vara så att den får växa till sig så att den blir kraftig och fin och överlever till nästa år. Jag vet inte hur känsliga de är så jag får prova mig fram. Perfekt med kålplantor som går att skörda långt innan alla kålmal och kålfjärilar kommer!



Spirkål

Visst är det fantastiskt att man kan börja skörda redan nu? Även om man inte fått till någon varmbänk (nästa år?) så kan det finnas något att skörda. Spirkålen är det bästa just nu!
Det är ett nytt begrepp för mig som jag tycker mycket om. Förra årets grönkålsplantor har stått i växthuset över vintern för att skyddas mot harar och rådjur och längs stammen växer det ut buketter av nya blad. Grönkålen går i blom andra året så dessa små buketter kommer att blomma om man inte skördar dem. Vill man ta eget frö låter man dem vara kvar och utvecklas. Det ska jag göra på några speciella plantor som jag fick frö till från Nordgen förra året. Den heter Hög Amager och jag hoppas det blir fina fröer till hösten så att jag kan odla vidare och kanske dela med mig av eget frö. Hör av dig i höst om du vill ha!

Jag har också purpurkål som är en grönkålssort. Tyvärr är den F1 så jag tar inget frö från den utan njuter av att äta upp skotten i stället. Helst undviker jag F1-sorter men den här gör jag ett undantag för eftersom den är så vacker!


Förutom spirkålen går det också skörda några olika perenna grönsaker nu. Piplöken har vuxit till sig, så den kan man hämta några gröna stjälkar av till salladen. Även strandkålen går att norpa några blad av, det har stått en svart hink upp och ner över en av plantorna i ett par veckor och nu har det vuxit upp bleka skott som är mjälla och fina. Så kan man även göra med rabarberna, men det har jag inte testat. Småblad av lungört, kärleksört och lungrot finns också nu, förutom kirskål, maskros och nässlor. Så visst finns det att skörda!

Odla bönor!

Blauhilde är min absoluta favorit bland bönorna. Bönor brukar ju vara lite kinkiga, de gillar varmt väder och växer dåligt om det är en kall sommar. Blauhilde däremot växer bra även om sommaren är kall, som den 2015. I somras var det däremot varmt och då gav den en fantastisk skörd. Blommorna och bönorna är vackert purpurfärgade som en prydnadsväxt men när man tillagar dem blir skidorna gröna. Man kan vänta tills bönorna är helt utvecklade och torka dem för att förvara inför vintern, men allra läckrast är de när de fortfarande är ganska späda. De är också perfekta att förvälla lätt och sedan frysa hela skidorna. Underbart goda att ta upp på vintern och steka i olivolja och vitlök.

Blauhilde är en störbrytböna vilket betyder att den gillar att klättra, jag brukar använda sly som jag bara knyter ihop i toppen. Här får de tyska damerna klättra tillsammans med Neckar Königin (som betyder drottningen av Neckar på tyska), en annan störbrytböna som jag gillar. Eftersom bönor lätt ruttnar i jorden om den är blöt och kall brukar jag förodla i krukor i växthuset. Man blötlägger dem först och sedan ser man till att jorden är minst 15 grader. Då brukar de gro fint, men det gäller att inte börja för tidigt eftersom de växer fort. Det går ju förstås förodla inomhus också. Det är ju bara det att det brukar vara ganska trångt där redan. Bönor kan behöva lite gödning i början men sedan klarar de sig utan extra näring. De är kvävefixerande så de tillför i stället näring till jorden.

Förra sommaren testade jag också de vackra rosamönstrade Borlottibönorna, visst var de tjusiga, men de gav en ganska klen skörd. Jag tror de längtade till Toscana. Jag ska ge dem en ny chans i år och sätta några plantor i växthuset, kanske det kan få dem att tro att de lever vid medelhavet?

Sist men inte minst, bondbönorna! Det var ett par år sedan jag odlade bondbönor, men nu har jag köpt nytt utsäde. De behöver inte alls samma pyssel med värme som de andra bönorna. De kan sås i kallare jord och behöver inte förkultiveras om man inte vill. Man kan gärna tänka på att täcka sådden med fiberduk så att de hinner rota sig ordentligt, annars är det lätt att det kommer fåglar och drar upp dem när de gror och visar sig ovan jord. Jag har sått kanske 20 stycken i småkrukor i växthuset och resten kommer jag direktså. Fördelen är förstås att förlänga skörden och sprida riskerna. Om något går fel så har man de andra också.

Odla rödbetor!

Rödbetor har blivit en riktig favorit hos oss. De första åren jag odlade dem så blev det ganska misslyckat. Många fröer grodde inte och det blev bara ett fåtal fina rödbetor. Men de som blev var så goda att jag inte ville ge upp. Förra säsongen var den första med riktigt bra skörd och vi har fortfarande kvar i jordkällaren, den på bilden har jag precis hämtat upp och sköljt bort sanden den förvaras i. Det har börjat växa små blast på dem nu så det är dags att äta dem nu. Plantan själv vill ju växa för att sätta frö. Kanske skulle testa att plantera tillbaka några för att få eget frö?


Det är viktigt att inte så rödbetor för tidigt. Minst åtta grader ska det vara i jorden. Fröna är känsliga och vill ha fuktigt men inte kallt. Är det blött och kallt ruttnar de och är det torrt gror de inte. Om det blir för kallt stocklöper plantorna också lätt. Jag testade att vattna ordentligt i fåran innan sådd och sedan lade jag på fiberduk för att behålla värmen och fuktigheten. Jag vattnade ofta också eftersom det var så varmt och torrt i maj. Då grodde de fint. Varje frö blir flera plantor eftersom de egentligen är en liten frukt som innehåller flera fröer. Därför måste man gallra även om man inte sått för tätt. De späda bladen är goda i sallad och säljs som lyxiga småblad i butikerna.


Rödbetor gillar näring så att täckodla med gräsklipp är perfekt. Men om man gödslar med för mycket kväve är det risk att det mest bara blir stora blad och ingen rotfrukt. De kan också få för hög nitrathalt. Kalium är bra för rödbetor, ibland läser man rådet att använda vedaska för att få kalium, men jag är lite skeptisk till det eftersom man inte vet hur mycket tungmetaller den innehåller. Det enda problemet jag hade med rödbetorna förra säsongen var att några av dem blev mögliga på ytan ovan jord på hösten. Det blir man ju lite ledsen av när skörden sett så fin ut. Därför ska jag öka avståndet lite mellan raderna och inte lägga täckmaterialet upp mot plantorna utan hålla det mellan raderna med lite luft emellan.
Oj, vad sugen jag blev på färska rödbetor nu! Tillsammans med getost och honung, det är nog det godaste jag vet.

Nu gror det!

Det är något speciellt med det där första som gror, det kan nog alla odlingsnördar hålla med om. Nu sitter jag och fånstirrar på de små plantorna och bara väntar på att fler ska titta upp ur jorden. Jag brukar sällan anteckna vilket datum jag sår, men i just det här fallet gjorde jag det. Jag har skrivit i ett tidigare inlägg om spenatsådden den 13/2 som skedde lite tidigare än jag brukar, med inspiration av spenatupproret. Nu får spenaten växa till sig och skördas i april och maj tills det är dags att plantera ut tomatplantorna. Inte dumt att kunna använda jordbäddarna en längre säsong för plantor som tål lite kyla.

Förutom spenat har jag sått olika kålfröer och även solrosor i växthuset. Man måste naturligtvis inte förodla solrosor men om man gör det får de lite försprång och blommar lite tidigare än de direktsådda. De späda solrosskotten älskas ju också av sniglarna så då kan man hjälpa plantorna genom att ha dem i växhuset tills de är ett par decimeter höga. Jag så dem direkt i jordbädden i växthuset, gräver upp dem i mitten av maj och planterar ut dem. Bäst för plantan kanske hade varit förodling i kruka, men i jordbädden tycker jag det är lättare att hålla jämn fuktighet. Bara man vattnar dem ordentligt brukar de klara flytten utan problem.



Planering och växtföljd

Nu är planeringen av årets odlingar i full gång och jag funderar på vad som ska odlas var. Jag har ett köksland på knappt 20x20 meter som ska fyllas med grönsaker. Jag har upphöjda bäddar som nu ska bli elva stycken avlånga bäddar med ca 110 cm bredd. Jag vill ju kunna nå överallt utan att trampa i bäddarna. Två av dem ska innehålla perenna grönsaker som alltså inte skiftar plats. De övriga flyttar efter ett visst system, åtta med grönsaker och en med gröngödsling.


1) lök (olika sorters sättlök, vitlök och purjo)
2) sommarpotatis och efter skörd sår jag in gröngödsling
3) morot och palsternacka
4) ärtor och bönor (bondbönor, Blauhilde, sockerärt, Rosakrone)
5) kål (grönkål, purpurkål, svartkål, broccoli och kålrabbi)
6) rödbetor, mangold och spenat
7) vinterpotatis
8) gröngödsling (honungsfacelia och bovete)
9) pumpa och squash (spaghettipumpa, nakenfröpumpa, Blue hubbard, Marina di Chioggia, musselsquash och Genovese)


Det är inte helt lätt att få till en bra planering eftersom det är så mycket att ta hänsyn till. Det ska bli lagom mycket av allting, därför har potatisen fått två bäddar men återkommer inte oftare än vart fjärde år på samma plats. Jag vill också ha gröngödsling eller ärtor innan näringskrävande växter och sedan var det mykorrhizan... Eftersom jag försöker täckodla så mycket som möjligt så får ju grönsakerna näring och mikrolivet stimuleras.

Älskade tomater!

Hemodlade tomater är så gott så bara tanken på dem får mig att längta till sommaren. Nu har de första plantorna kommit upp som jag hoppas ska ge en tidig skörd. Det här är familjens favorit, Black cherry. Det är en körsbärstomat som ger mörka söta tomater. För att få en tidig skörd, förhoppningsvis redan till midsommar, måste man så tidigt och vara beredd på att pyssla om dem mer. Extra belysning och stort utrymme behövs, eftersom det inte går att plantera ut dem i växthuset än på länge. Helst ska det vara åtta grader på nätterna som svalast. Om det är under fyra grader kan plantorna bli skadade eller stanna upp i växten. Jag har värmefläktar att ta till om det skulle bli frostnätter i juni.

Nu i mitten av mars har jag gjort den stora tomatsådden. Jag vill ha ca 40 plantor av blandade sorter och färger. Några pärontomater, några röda körsbärstomater 'Sweetbaby' och 'Garderner's delight', några gula körsbärstomater 'Snowberry', vanliga röda 'Moneymaker' och favoriten 'Black cherry'.

Jag vill också gärna kunna spara skörd och ha färska tomater under vintern. Förra våren hörde jag för första gången talas om sorter som skulle ha extra bra lagringsegenskaper, piennolotomater. Jag fick tag på fröer av 'Pomodoro principe borghese'. Jag såg på youtube hur man lagrar dem i Italien i enkla upphängningar, sådana ville jag också ha! Några av mina tomater såg fina ut ända till februari, men de flesta höll sig inte så länge.

Jag hade dem upphängda i taket inomhus, säkert inte lika bra förhållanden som hos de italienska odlarna. För varmt och torrt på vintern antar jag. Men ändå bra att de höll sig så länge. Jag hade sått de fröerna lika tidigt som de andra och därmed mognade tomaterna fint i juli och augusti. Men egentligen kanske de skulle de hålla sig finare längre om de mognade senare? I år ska jag testa att så dem i början av maj så kanske de mognar i oktober i stället? Allt för att sprida skördetiden. Ska bli kul att se hur det fungerar då!

Blommor i odlingarna

Jag vill ha mycket blommor i mitt köksland! Man blir så glad av att se dem, som den här röda vallmon som bara dök upp på den lilla ytan av säd som jag odlade förra året. En färgklick i allt det gröna. Vet man att det är rätt sorts vallmo kan man skörda fröna och använda på bröd, själv spred jag ut dem på andra platser där de gärna får växa.

Helst vill jag ha blommor med olika funktioner. Förutom att det är vackert med blommor i odlingarna så är det bra för den biologiska mångfalden. Jag vill ju gärna bjuda in olika insekter och pollinerare. De är ju mina ovärderliga medhjälpare mot skadedjur och vid pollinering. Därför vill jag att det ska finnas blommor hela säsongen.

Ringblommor är vackra och lätta att odla, dessutom kan man använda kronbladen till ringblomssalva och till dekoration i sallader och på bakverk. Ringblommorna ger också mycket bladmassa till mina täckodlingar. De är bra att odla som en liten häck runt grönsakerna eftersom sniglarna inte gillar dem, kanske luras några sniglar att tro att det inte finns några godsaker just här? Solrosor vill jag också ha varje sommar. Tanken med dem var först att få foder till hönsen, men när man ser hur glada småfåglarna är i solrosfrön så är det svårt att ta bort dem. Småfåglarna är ju också mina vänner i trädgården!

Andra blommor som finns med för binas och humlornas skull är gröngödslingsväxterna bovete och honungsfacelia. Samtidigt som de är bra för jorden efter till exempel kålväxter och rödbetor, så drar de också till sig bin. Malva har också en självklar plats hos mig, den är också ätlig och sprider sig själv lite lagom mycket. Snart är det dags att plocka fram jätteverbenan från jordkällaren. Jätteverbena är inte härdig hos oss men gräver man upp den och förvarar rotknölarna frostfritt så överlever den och blommar fint år efter år. Allra vackrast är den i kombination med purpurkål och svartkål tycker jag. Oj, vad jag längtar efter sommar nu!



Piplöken har vaknat!

För trädgårdsälskaren är det ett nöje att gå ut och titta efter vårtecken. Man delar bilder av krokus och snödroppar. Jag blir gladast över de perenna grönsakerna som visar sig. På våren är till och med kirskålen välkommen och då jag funderar jag alltid på varför man frösår bladgrönt för att få skörd på våren, när man lika gärna kan plocka av den kål som bara finns där?


På bilden är det piplöken Allium fistulosum som börjat komma upp. Jag frösådde den för två år sedan. Första sommaren var plantorna späda men i somras kom de igång ordentligt och det kom nya fina bladstjälkar hela säsongen. Så goda att klippa över salladen eller blanda med nyskördade tomater. En fördel med de perenna grönsakerna är ju att de är så tidiga! Det är bara fyra grader i jorden och det räcker för att de ska börja växa. Vilket försprång de får jämfört med ettåringarna. Låter man piplöken gå i blom får man massor av fröer som går bra att så, vilket gör det enkelt och billigt att odla fram fler plantor. Man kan naturligtvis så dem och skörda som salladslök redan första sommaren också. Piplöken är härdig ända till zon 6 så den fungerar ju fint i större delen av landet. Säg till i höst om ni vill ha frön av mig!

Kål i vackra färger

Att fundera på vilka kålsorter man ska odla är verkligen ett lyxproblem. Så många goda och vackra sorter det finns. Mina favoriter är bladkålen som producerar så mycket hela sommaren. Purpurkålen på bilden är nog den allra vackraste. Den testade jag för några år sedan eftersom röda sorter av kål och sallad inte är sniglarnas favoriter. Då hade vi så mycket problem med sniglar att vi nästan gav upp odlandet. Men sedan vi byggt ett snigelstaket är de inte ett så stort problem längre.

Purpurkål är en sorts grönkål och det odlar jag flera sorter av. Vanlig grönkål är en annan favorit. Den är också vacker och den som är allra godast att göra grönkålsallad av på vintern. Jag brukar frysa ner stora mängder till vintern, men nu är den slut för i år. Några plantor har jag planterat i bäddarna i växthuset över vintern. När jag rensat bort tomatplantorna på hösten får kålen flytta in, för att skydda dem från alla hungriga harar och rådjur. Där kan jag fortsätta skörda under vintern och dessutom skörda de nya skotten som växer ut från stammen under våren.

Svartkål är en annan favorit, den är också väldigt vacker där den står i landet. Den är inte lika tålig som de andra så den klarar inte vintern här hos oss. Svartkål är fin att ha i blombuketter tillsammans med solrosor och ringblommor om man vill ge bort en ätbar bukett.

I somras testade jag en ny (för mig) sort av grönkål också, sibirisk bladraps 'Red russian'. Den ingår i Impektas kulturarvssortiment. Den blev också en ny favorit. Den var ljusare grön men med violetta stjälkar och bladnerver. Dessutom hade vi broccoli, kålrot och kålrabbi. I år ska jag testa en ny sorts kålrabbi 'Azur-Star', den är lila och ser bara så läcker ut. Den ska få stå allra längst fram och pryda sin plats vid ringblommorna.

Det tråkiga är bara att kålen behöver täckas för att inte angripas av kållarver som annars kan äta upp hela plantorna. På hösten brukar jag ta bort näten för att kunna njuta av de vackra plantorna. För kålens skull är det bra om det kommer en tidig frostnatt eftersom larverna dör. Fast det gör ju även pumporna, men det är ett annat bekymmer. 

Perenna grönsaker

Har ni sett spelet om fleråriga grönsaker från Permakultur Stjärnsund? Det fungerar som löjliga familjen där man utgår ifrån olika växtfamiljer. Spelet har fått mig ännu mer intresserad av perenna grönsaker eftersom jag har fått upp ögonen för hur mycket som finns. Vissa av dem är sådana som jag tycker är självklara i trädgården som rabarber och gräslök. Andra räknar jag till kryddorna som libbsticka, som är bra ersättare för buljong. Dessutom finns det sådana som jag odlar som blommor och inte hade smakat på tidigare, som kärleksört, lungört och malva.

Men här finns även strandkål som jag sådde för ett par år sedan och nu har etablerat sig fint. Jag vintersådde dem i krukor i kallväxthuset och odlade dem sedan ett år till i växthuset för att de skulle vara mera skyddade från skadedjur innan jag planterade ut dem. Nu har jag dem i grönsakslandet i en särskild bädd för de perenna grönsakerna som därför är utanför skiftet.

Jag har också lungrot som kan användas som spenat, den producerar stora mängder blad. De är förstås godast när de är små, men plantan är så tålig och snabbväxande att man kan klippa ner den när bladen blir för stora.

Allra mest nöjd är jag med piplöken, den tycker jag är helt fantastisk! Den ger massor av gröna stjälkar att klippa över sallader och den går att använda hela sommaren.

Ramslöken finns också med i spelet, men den har jag misslyckats med vid sådd. Första testet grodde inte och nästa gång grodde de men överlevde inte vintern. Jag har läst att det är lättare att köpa plantor och försöka få dem att trivas istället så sprider de sig. Får nog göra det! Sparris har jag inte heller, det har helt enkelt inte blivit av. Kanske i år?

Perenna grönsaker är bra som komplement till de andra eftersom de inte kräver så mycket jobb när de är etablerade och dessutom kan skördas tidigt. De kommer ju i gång och växer tidigt på våren eftersom de redan har ett utvecklat rotsystem. De är perfekta att odla för den som inte kan eller vill lägga så mycket tid på sina odlingar. Vad kunde vara bättre i sommarstugans trädgård än växter som sköter sig själva och är skördeklara när man kommer dit?

Spenatsådd

Vårvinterdagar som idag är härliga.  Snön knarrar under skorna och solen skiner. Takdropp och dagsmeja. Inne i växthuset känns det som vår, det är nio grader varmt och det doftar jord. Dags att så spenat med andra ord! Jag brukar så tidigt i bäddarna i mitt kallväxthus, men i år ska jag dokumentera när jag sår, när det gror och när jag börjar skörda. Inspirationen till detta kommer från Sara Bäckmos spenatuppror där hon utmanar alla att testa spenatsådd på vintern och rapportera hur det går.


Jag bredsår spenaten på en yta i jordbädden i växthuset som annars inte används förrän i mitten av maj när tomatplantorna ska planteras där. Det är ju bara bra att använda ytan mer effektivt och utnyttja den även innan tomatsäsongen. Sorten jag sår nu heter 'Matador'. Jag längtar redan nu efter att den ska komma upp, hoppas på fin skörd i april!


Här kan du läsa om spenatupproret: https://blogg.land.se/skillnadens-tradgard/det-stora-spenatupproret/

Förkultivering, äntligen!

Äntligen frösådder på gång! Mitt första vårtecken är att jag har börjat förkultivera, då känns det att våren snart är här. Jag har börjat med aubergine, sötpeppar, purjo och sallad. Aubergine har jag bara odlat en gång tidigare och då fick jag bara en enda frukt. Vilken besvikelse, men den jag fick var jättegod! I år ska jag satsa på att ha dem i större krukor i växthuset och gödsla ordentligt.

Sötpeppar är släkt med chili, men lika söt som paprika. Den är lättodlad som chili och ger mycket frukt om man bara sår den tidigt. Jag odlar den alltid i kruka  i växthuset så att jag lätt kan ställa ut den om den får bladlöss.

Purjolök är något jag misslyckts med ofta och nästan gett upp. Men förra året testade jag att så i pluggar så att jag slipper dela dem och störa rötterna. Det är just när jag skulle plantera ut mina förodlade plantor som det inte fungerade och jag har insett att rötterna är känsliga på purjo. Men som pluggplantor gick det fint förra sommaren, så det fick bli så i år igen. I ca hälften av pluggarna har jag lagt två frön och om båda tar sig får de växa tillsammans. Sedan ska jag skörda en av dem som salladslök på sommaren och låta den andra stå kvar och växa till sig till hösten. Detta ska jag testa i år och se om det går bra, därför gör jag det bara i hälften av pluggarna.

Salladen är isbergssallad, några plantor kommer jag att spara för att ge fina huvuden till sommaren, men det mesta kommer vi att äta som späd plocksallad under våren, inspirerad av den klena tillgången på sallad i butikerna just nu.

Pumpor, pumpor, pumpor!

Pumpor är verkligen fantastiska! De är perfekta när man vill kunna njuta av skörden hela året, utan problem lagrar man dem i rumstemperatur i flera månader. I höstas undrade jag lite hur vi skulle klara av att äta upp alla, jag såg oändliga mängder pumpasoppa framför mig. Jag förstår varför de är självhushållarens stapelvaror. Nu har vi bara sex stycken kvar och vi äter upp en varannan vecka ungefär. Gazpachosoppa med pumpa i stället för gurka och ugnsbakad pumpa med lammfärsfyllning är två favoriter.

De sorter vi hade i år för lagring var Blue Hubbard, Marina di Chioggia (inte med på bilden) och nakenfröpumporna Olga och Gleisdorfer Ölkurbis. De sistnämnda odlar man ju för de goda fröerna. Så goda att rosta och äta som snacks eller som tillbehör till maten. Men själva pumpaköttet är också gott i soppa. På bilden syns också en orange sort som jag tycker är lik Uchiki Kuri men som inte hade alls så lång lagringstid som jag hade trott. Det var en planta jag fått så jag är inte säker på sorten. God och vacker var den i alla fall. På bilden syns också spaghettipumpa, musselsquash och sommarsquash 'Genovese'. De lagras inte så länge utan man äter dem under sommaren.

Något jag funderar på just nu är om jag ska våga odla pumpor från eget frö den här säsongen. Eftersom jag har flera sorter av de båda arterna Cucurbita Pepo och Curcubita Maxima så finns det risk att de har korsat sig och då vet man inte vad man får. Det är ju tråkigt om man har lagt ner mycket arbete och odlat dem hela sommaren och det inte blir bra. Lagringsegenskaperna eller smakerna kan försämras i de nya pumporna. Samtidigt har jag förstått att många använder eget frö så risken är nog inte så stor att det blir dåligt. Om man ska odla pumpa och få sortäkta fröer måste man ha stora avstånd mellan sorterna. Man kan också handpollinera och skydda blommorna från ytterligare pollinering genom att sätta en påse av fiberduk över den. Det tror jag att jag ska testa nästa sommar.

Odla inomhus på vintern

Så enkelt och gott det är att ha lite färskt grönt så här på vintern! Har man bara lite extra ljus så är det lätt att odla inomhus på vintern. Jag odlar inga mängder utan bara det där lilla extra som piggar upp i väntan på våren. Ärtskott är så otroligt enkelt. Jag använder antingen eget utsäde om jag har mycket, eller vanliga ekologiska gula ärtor från mataffären.

Det diskuteras om det är bäst att odla dem i jord eller bara på fuktat hushållspapper. Jag föredrar jord eftersom jag tycker det håller fukten bättre om man inte kommer ihåg att kolla dem ofta. Man bara strör ut ärtor på ytan och trycker ner dem lite lätt så att de verkligen har kontakt med jorden och sedan vattnar man. Jag har mina i källaren där det är ca 13 grader varmt. Där står de under lysrör tillsammans med olivträd och rosmarin som ska övervintra. Men ärtskotten kan lika gärna vara i rumstemperatur. När de har vuxit upp någon decimeter skördar jag genom att klippa av och sedan får de fortsätta växa, så går det att fortsätta skörda.

Vinter i trädgården: att överleva januari

Soliga vinterdagar är fantastiska, men som jag längtar efter våren! Längtar efter att fylla växthuset med tomatplantor och se vinrankorna grönska. Men sådana här vackra dagar går det njuta av stillheten och av att inte ha tusen saker att göra i trädgården. 

Januari är drömmarnas tid. Nu kan man bläddra i trädgårdstidningar, läsa böcker och planera inför den nya säsongen. Än så länge har ingenting misslyckats, alla plantor är perfekta i drömmarna. Inga bladlöss har invaderat och inga sniglar har ätit upp mina plantor.

Det är så jag överlever januari. Vintern känns mest som en transportsträcka till våren. Jag får använda den till att tanka energi och drömma.

Vindruvor- vardagslyx

Att ha egna vindruvor är så lyxigt! När de besprutas så mycket i konventionella odlingar känns det extra fantastiskt att kunna odla egna och att det är så enkelt. I växthuset har jag två plantor av Vitis vinifera som jag kallar finvindruvor. De har vuxit där i sju år nu och har etablerat sig ordentligt. De sträcker nu ut sig under taket och planen är att de ska få breda ut sig längs hela växthuset.


Jag har också några plantor av staketdruva som är mycket härdigare och växer utanför växthuset. Tillsammans ger dessa plantor en bra skörd så vi frossar i vindruvor under ett par månader varje höst. Då blir man ganska mätt på vindruvor och klarar sig utan under resten av året. Jag har inte testat att använda dem till något annat, jag tycker de är fantastiska som de är.


Många kanske tycker att det verkar krångligt att odla vindruvor. När man läser om hur de ska beskäras låter det ganska komplicerat. Men bara man kommer in i det så är det lätt. Jag lägger inte många timmar om året på dem. Viktigt är att inte beskära förvedade grenar annat än mitt i vintern. Jag har det som juldagstradition för att komma ihåg det. Sedan är det viktigt att beskära bladmassan på sommaren så att solen når druvorna. Eftersom de växer så kraftigt behöver man korta in skotten så att energin går till de klasar man valt ut.


Finvindruvorna vill ha kalkrik jord och staketdruvorna vill ha sur jord. Det är också viktigt att komma ihåg så att växterna får vad de behöver för då kommer de att trivas och ge mycket bär. De sorter jag har av staketdruvorna Vitis labrusca är 'Sukribe' och 'Spulga'. Av dem ger 'Sukribe' bäst skörd. De sorter jag har i växthuset är 'Himrod' som ger gröna druvor och den andra ska vara 'Frankenthaler' men jag misstänker att den var felmärkt för den ska ge blåa druvor. Hos mig har de bara blivit blåa när de vissnat och skrumpnat ihop. Det gör inte så mycket eftersom de ändå mognar och är goda, men det vore roligt att få blåa fina druvor också.