Att ha egna vindruvor är så lyxigt! När de besprutas så mycket i konventionella odlingar känns det extra fantastiskt att kunna odla egna och att det är så enkelt. I växthuset har jag två plantor av Vitis vinifera som jag kallar finvindruvor. De har vuxit där i sju år nu och har etablerat sig ordentligt. De sträcker nu ut sig under taket och planen är att de ska få breda ut sig längs hela växthuset.
Jag har också några plantor av staketdruva som är mycket härdigare och växer utanför växthuset. Tillsammans ger dessa plantor en bra skörd så vi frossar i vindruvor under ett par månader varje höst. Då blir man ganska mätt på vindruvor och klarar sig utan under resten av året. Jag har inte testat att använda dem till något annat, jag tycker de är fantastiska som de är.
Många kanske tycker att det verkar krångligt att odla vindruvor. När man läser om hur de ska beskäras låter det ganska komplicerat. Men bara man kommer in i det så är det lätt. Jag lägger inte många timmar om året på dem. Viktigt är att inte beskära förvedade grenar annat än mitt i vintern. Jag har det som juldagstradition för att komma ihåg det. Sedan är det viktigt att beskära bladmassan på sommaren så att solen når druvorna. Eftersom de växer så kraftigt behöver man korta in skotten så att energin går till de klasar man valt ut.
Finvindruvorna vill ha kalkrik jord och staketdruvorna vill ha sur jord. Det är också viktigt att komma ihåg så att växterna får vad de behöver för då kommer de att trivas och ge mycket bär. De sorter jag har av staketdruvorna Vitis labrusca är 'Sukribe' och 'Spulga'. Av dem ger 'Sukribe' bäst skörd. De sorter jag har i växthuset är 'Himrod' som ger gröna druvor och den andra ska vara 'Frankenthaler' men jag misstänker att den var felmärkt för den ska ge blåa druvor. Hos mig har de bara blivit blåa när de vissnat och skrumpnat ihop. Det gör inte så mycket eftersom de ändå mognar och är goda, men det vore roligt att få blåa fina druvor också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar