Vackraste grönsaken

Vackraste grönsaken måste ju vara kålrabbin! Den här heter Azur-star och pryder verkligen sin plats i landet. Jag kunde bara inte låta bli att testa den. Jag förodlade den i april och hade små fina plantor att sätta ut och nu är de skördade.

Godast tycker jag det är att skära i tunna stavar och steka tillsammans med vitlök i olivolja. Den späda blasten är också fin så den får följa med ner i stekpannan. Om man skivar kålrabbin tunt blir den nästan genomskinlig med konstfulla mönster. Smaken är alltid viktigast, men några grönsaker tycker jag att jag vill unna mig att välja för utseendets skull och då var Azur-star ett bra val!



Första potatisskörden!

Nu har vi skördat de första potatisarna! Det känns så lyxigt. De här har jag odlat i hink, först inomhus i källaren och sedan när frostnätterna var över fick de flytta ut. Tyvärr skrev jag inte upp vilken dag jag satte dem, så jag vet inte hur lång tid det tog.

De här kom från vanliga ekologiska potatisar som hade börjat gro i påsen i skafferiet. Jag brukar inte använda sådana som utsäde, eftersom jag är rädd att få sjukdomar i jorden i kökslandet. Där använder jag bara kontrollerat utsäde. Men när jag odlar i hink är det en annan sak, då smittar jag inte jorden i kökslandet. Det bästa är förstås ekologiskt utsäde eftersom sättpotatis annars är besprutad.

När jag var liten avskydde jag verkligen färskpotatis. Därför känns det extra kul att säga att jag nu tycker det är gott och lyxigt, tänk att smaken kan förändras så!

Melondrömmar igen!

Nu växer det så mycket att man nästan inte hinner med. Tidigare på säsongen går man runt och tokstirrar på plantorna och undrar när de ska sätta fart och nu upptäcker man dag för dag nya plantor som behöver bindas upp, pollineras eller skördas.

Som den här lilla melonplantan, plötsligt hade den börjat blomma och jag fick brått att plantera ut den i växthuset och pollinera den. Så lycklig jag blir av att se det lilla fruktämnet som sitter bakom honblomman. Jag pollinerade genom att bara dutta med lillfingret, dessa blommor är tillräckligt stora för det. Annars fungerar en smal pensel bättre.

Jag skyddar plantan med fiberduk också eftersom den inte är ordentligt avhärdad utan bara vuxit inne på fönsterbrädan. Jag har bundit upp plantan mot fönstret men har redan börjat fundera på hur det blir när frukten växer, hur mycket tyngd plantan klarar. Kanske bättre att låta den ligga i jordbädden? Jag har sett på bild hur odlare använder alla möjliga olika stöd för frukterna, nätpåsar som man köper frukt i, nylonstrumpbyxor och tunna tyger. Får fundera på vad jag ska välja!

Vackra strandkålen

Jag har skrivit om strandkålen flera gånger men nu kan jag bara inte låta bli att berätta om den igen. Jag odlar den egentligen för att den är perenn och därmed lättskött. Och för att den är god förstås.

Men nu måste jag lägga till att den är bara så vacker. Jag hade inte alls förstått det, visste inte hur den skulle se ut i full blom. Jag bara häpnade och tycker att den är lika fin som vilken prydnadsväxt som helst. Nu känner jag verkligen att den pryder sin plats i trädgården och jag hoppas att den ska klara sig från att bli uppäten av andra än av oss!

Full fart i trädgården!

Vilken fantastisk trädgårdshelg det har varit! Äntligen var de kalla vindarna borta och ingen frost hotar. Fast säker kan man förstås aldrig vara i maj så gurkplantor och meloner får vara kvar inomhus. Vi håller på och färdigställer odlingsbäddarna, vi rensar och fixar gångarna så att man ska kunna nå överallt utan att behöva trampa i bäddarna. I gångarna lägger vi först tidningar och ovanpå lägger vi ensilage som vi får av våra snälla grannar. Det som deras får inte vill äta hamnar i vårt köksland.
Närmast i bild syns piplöken, den är fin nu. Den såg ganska risig ut för ett par veckor sedan när det var hård frost. Men nu har den repat sig!

Bondbönorna förodlade jag i växthuset och de planterade jag ut för ett par veckor sedan. Då lade jag fiberduk över för att skydda dem mot fåglar och andra djur som vill åt dem. Men nu har de rotat sig och borde klara att växa utan skydd. Här har jag bäddat in dem med gräsklipp så att de ska få näring och för att hålla jorden fuktig.

Vi planterade ut potatisen, satte sättlökarna, sådde morötterna osv. Det finns hur mycket som helst att göra just nu. Vilken härlig tid! Men inte lika härligt var att jag hittade något slags löss på kryddtagetesen och linnétagetesen i växthuset. Jag hade tänkt låta dem stå där lite längre, men om de får ohyra så åker de ut. Jag bara spolade av dem lite försiktigt och planterade dem vid jordgubbarna. Hoppas vädret utomhus gör att ohyran försvinner.

Melondrömmar

I år ska jag göra ett nytt försök att odla meloner! Jag längtar redan efter att de ska bli skördeklara. Det är flera år sedan sist, då fick jag bara en enda melon. Men det var förstås den godaste jag någonsin ätit. För så är det ju med det man odlat själv, eller hur? Sedan har det inte blivit av, jag tyckte att det var för mycket jobb för en enda frukt. Men nu ska jag testa igen, förhoppningsvis får jag åtminstone dubbla skörden. Kanske hoppas på två meloner per planta? Det är viktigt att beskära dem så att de lägger kraft på de få frukter man vill att den ska satsa på, annars blir det bara en djungel av skott och blad. Måste ta reda på om de ska pollineras också, är det någon som vet?


Jag har köpt frön av sorten Sugar Baby och nu har jag tre små plantor inomhus. Det dröjer nog ett par veckor innan jag vågar plantera ut dem i växthuset. Det gäller att vänta tills det är varmare på nätterna, gurkväxter vill ha minst 10 grader. Blir det frost dör de, men även om det håller sig över nollan kan de skadas. Därför är det bäst att inte så för tidigt. Så nu behöver jag en varm sommar, just nu när maj är som mars så blir man ju lite tveksam. Hoppas det vänder snart!

Strandkål

I år testade jag för första gången att bleka en av strandkålplantorna. Jag gjorde på samma sätt som man kan göra med rabarber för att få glasrabarber. När plantan började visa sig satte jag en svart hink över den så att den skulle växa utan ljus och skyddat. Då blev den så här! Bladen blev väldigt läckra, mjälla och fina.

Här är en bild på strandkål som inte är blekt. Den har också vuxit fint men bladen är inte allas lika krispiga, även om de är goda. De känns som två helt olika växter!

Strandkålen är perenn och det är nu tre år sedan jag sådde. Nu har de fått växa till sig i lugn och ro och först i år ska jag skörda mer än något enstaka blad. Nu när jag har skördat den blekta tror jag det är bäst att låta den plantan vara så att den får växa till sig så att den blir kraftig och fin och överlever till nästa år. Jag vet inte hur känsliga de är så jag får prova mig fram. Perfekt med kålplantor som går att skörda långt innan alla kålmal och kålfjärilar kommer!