Första potatisskörden!

Nu har vi skördat de första potatisarna! Det känns så lyxigt. De här har jag odlat i hink, först inomhus i källaren och sedan när frostnätterna var över fick de flytta ut. Tyvärr skrev jag inte upp vilken dag jag satte dem, så jag vet inte hur lång tid det tog.

De här kom från vanliga ekologiska potatisar som hade börjat gro i påsen i skafferiet. Jag brukar inte använda sådana som utsäde, eftersom jag är rädd att få sjukdomar i jorden i kökslandet. Där använder jag bara kontrollerat utsäde. Men när jag odlar i hink är det en annan sak, då smittar jag inte jorden i kökslandet. Det bästa är förstås ekologiskt utsäde eftersom sättpotatis annars är besprutad.

När jag var liten avskydde jag verkligen färskpotatis. Därför känns det extra kul att säga att jag nu tycker det är gott och lyxigt, tänk att smaken kan förändras så!

Melondrömmar igen!

Nu växer det så mycket att man nästan inte hinner med. Tidigare på säsongen går man runt och tokstirrar på plantorna och undrar när de ska sätta fart och nu upptäcker man dag för dag nya plantor som behöver bindas upp, pollineras eller skördas.

Som den här lilla melonplantan, plötsligt hade den börjat blomma och jag fick brått att plantera ut den i växthuset och pollinera den. Så lycklig jag blir av att se det lilla fruktämnet som sitter bakom honblomman. Jag pollinerade genom att bara dutta med lillfingret, dessa blommor är tillräckligt stora för det. Annars fungerar en smal pensel bättre.

Jag skyddar plantan med fiberduk också eftersom den inte är ordentligt avhärdad utan bara vuxit inne på fönsterbrädan. Jag har bundit upp plantan mot fönstret men har redan börjat fundera på hur det blir när frukten växer, hur mycket tyngd plantan klarar. Kanske bättre att låta den ligga i jordbädden? Jag har sett på bild hur odlare använder alla möjliga olika stöd för frukterna, nätpåsar som man köper frukt i, nylonstrumpbyxor och tunna tyger. Får fundera på vad jag ska välja!

Vackra strandkålen

Jag har skrivit om strandkålen flera gånger men nu kan jag bara inte låta bli att berätta om den igen. Jag odlar den egentligen för att den är perenn och därmed lättskött. Och för att den är god förstås.

Men nu måste jag lägga till att den är bara så vacker. Jag hade inte alls förstått det, visste inte hur den skulle se ut i full blom. Jag bara häpnade och tycker att den är lika fin som vilken prydnadsväxt som helst. Nu känner jag verkligen att den pryder sin plats i trädgården och jag hoppas att den ska klara sig från att bli uppäten av andra än av oss!